Självinsikt.
Vissa saker har jag svårt att släppa när jag har fått in dem i huvudet. Som till exempel, vem är jag? Till synes ganska så enkel fråga men hur lätt är det verkligen att svara på den frågan? Känner vi verkligen oss själva på djupet eller är vi den personen vi vill vara?
Jag kan helt ärligt säga att om någon skulle fråga mig det, så skulle jag bara svara att det är obestämt. Jag vet inte vem jag är men det är nog också en del av livet. Att hela tiden lära känna sig själv lite mer varje dag. För egentligen varför är det så att man inte förutsätts känna en annan person till 100% men du ska tydligen känna dig själv helt och hållet? Man gör helt enkelt inte det, men det är helt okej tycker jag. För jag har svårt att tro att någon annan i min ålder känner sig själv till hundra procent, vi har ju inte levt ett helt liv än så hur kan vi egentligen känna oss själv då?
Om jag ändå ska vara helt ärlig så kan jag även slänga in att den jag är och den jag har varit en tid tillbaka inte är det riktiga jag, men hur kan jag veta det? Bara för att jag inte är så förtjust i den personen så betyder det inte att det inte är jag. Det spelar ingen roll att jag försöker ändra på mig för i grund och botten så är det fortfarande jag, jag borde ta mig som den jag är. Det är inte så att jag menar att man bara ska acceptera den man är och inte försöka göra något åt det men att det är okej att försöka hitta sig själv, eller att försöka ändra på sig själv. För det i sin tur kan leda till att man lär känna nya sidor av sig själv.
Det jag vill säga är att man egentligen inte vet vem man är tills man har upplevt allt som finns att uppleva på denna gjord (hur troligt är det egentligen?) men det är nog en del av tjusningen också, att man inte vet precis hur man reagerar eller hur man känner i alla situationer. Att man varje dag lär känna sig själv lite till, det är i sig själv en drivkraft att fortsätta livet, att få nya erfarenheter om sig själv och andra.
Så om vi skulle ställa frågan igen till mig så skulle jag svara att jag delvis vet vem jag är just nu, jag kanske inte gillar henne alla gånger och jag vill desperat ändra på mig själv i många stunder men just nu så är det den jag är. Vem vet, jag kanske kommer vara så här hela livet, men det viktiga är jag är okej med vem jag är och att jag fortfarande vill veta vem jag är till 100%.
Jag kan helt ärligt säga att om någon skulle fråga mig det, så skulle jag bara svara att det är obestämt. Jag vet inte vem jag är men det är nog också en del av livet. Att hela tiden lära känna sig själv lite mer varje dag. För egentligen varför är det så att man inte förutsätts känna en annan person till 100% men du ska tydligen känna dig själv helt och hållet? Man gör helt enkelt inte det, men det är helt okej tycker jag. För jag har svårt att tro att någon annan i min ålder känner sig själv till hundra procent, vi har ju inte levt ett helt liv än så hur kan vi egentligen känna oss själv då?
Om jag ändå ska vara helt ärlig så kan jag även slänga in att den jag är och den jag har varit en tid tillbaka inte är det riktiga jag, men hur kan jag veta det? Bara för att jag inte är så förtjust i den personen så betyder det inte att det inte är jag. Det spelar ingen roll att jag försöker ändra på mig för i grund och botten så är det fortfarande jag, jag borde ta mig som den jag är. Det är inte så att jag menar att man bara ska acceptera den man är och inte försöka göra något åt det men att det är okej att försöka hitta sig själv, eller att försöka ändra på sig själv. För det i sin tur kan leda till att man lär känna nya sidor av sig själv.
Det jag vill säga är att man egentligen inte vet vem man är tills man har upplevt allt som finns att uppleva på denna gjord (hur troligt är det egentligen?) men det är nog en del av tjusningen också, att man inte vet precis hur man reagerar eller hur man känner i alla situationer. Att man varje dag lär känna sig själv lite till, det är i sig själv en drivkraft att fortsätta livet, att få nya erfarenheter om sig själv och andra.
Så om vi skulle ställa frågan igen till mig så skulle jag svara att jag delvis vet vem jag är just nu, jag kanske inte gillar henne alla gånger och jag vill desperat ändra på mig själv i många stunder men just nu så är det den jag är. Vem vet, jag kanske kommer vara så här hela livet, men det viktiga är jag är okej med vem jag är och att jag fortfarande vill veta vem jag är till 100%.
Summan av allt är; Jag, varken mer eller mindre
