Borta

Även fast det inte är en människa så känns det, han är ju trots allt en familjemedlem. Min söta lilla limpa som alltid blir lika arg när han inte får mat när han vill. Allt jag tänker är att han kan inte vara borta, han ska komma in genom dörren och vara lika glad som vanligt och jag hoppas så hemskt mycket att det ska ske.
Om någon bara kunde säga var han är så skulle det kännas bättre eller om jag fick reda på vad som har hänt. Det är så jobbigt med ovissheten, att inte veta var du är eller om du är oskadd.

Kom hem..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0