Hopp

Även fast jag vet att det är som det är så kan jag inte sluta hoppas. Hoppas på att se dig sitta där på räcket och skrika bara för man inte öppnar så fort du har hoppat upp där eller när man ska sova och du har bestämt dig för att jag inte ska sova. Jag fortsätter att blunda för sanningen, jag vill hoppas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0