helenskogh

Vet inte riktigt vad jag sak skriva. Har så otroligt många tankar om en sak just nu, inget jag tror ni kommer tycka är roligt efter tag så det kanske är bäst om jag inte skriver något. Men det är så skönt att kunna skriva av sig och sedan bara kolla på det, se vad jag egentligen känner.

Det är så svårt att sluta tänka på jag aldrig kommer få se han komma gående genom dörren, jag kommer aldrig kunna klaga på hur tjock han har blivit, jag kommer aldrig kunna bli så arg på att han alltid ska håra ner alla mina nytvättade kläder. Han är borta och kommer aldirg att komma tillbaka. Det gjorde så ont att se hans skål stå och vara full av hans mat och att se hur Nicke låter bli att äta ur den även om hans mat är slut. Det gär ännu mer ont att se hans skål stå på diskbänken, diskad och klar för att ställas udan som om han aldrig existerat, det gör ont.

Saknar dig.