helenskogh

Har bonat in mig i soffan och har vattnet inom räckhåll. Får dock se hur det går att hålla glaset utan tummarna. Egentligen är det lite löjligt, löjligt att jag känner att jag måste verkligen hålla tummarna för han. Varför känner jag mig lite stolt över en person som man inte träffat på år, en person som man aldrig riktigt lärt känna men ändå så känner jag mig tvungen att klämma tummarna blå och känna mig stolt.
Vad gör man inte för en gammal klass-kompis?